När ensamhetsträningen inte fungerar

Ensamhetsträning är en utmanande process, och det är helt normalt att stöta på perioder då träningen inte går som man har tänkt. Hunden kan till exempel ha svårt att komma till ro under passet, den kan börja gå mot dörren för att vänta på att ägaren ska komma hem, eller så visar den andra tydliga tecken på stress eller rastlöshet. Till viss del är variation i prestationsnivå en normal del av träningsprocessen – inte heller en människa kan slå sitt personbästa i löpspåret dag efter dag. Precis som man behöver träna både grundkondition och återhämtande pass för att bli en bättre löpare, gäller samma princip för ensamhetsträning.

I ensamhetsträning är det viktigt att passen alltid utförs under hundens stressnivå, så att inga tecken på stress syns under träningen. Att tillfälligt göra träningen lättare är nödvändigt så fort det dyker upp svårigheter, och orsakerna till rastlöshet behöver analyseras så att man kan hantera dem på bästa möjliga sätt. Det kan finnas en eller flera faktorer som påverkar träningen, och möjliga orsaker sträcker sig från brister i träningsteknik till sådant som rör hundens hälsa och välbefinnande.

Hälsomässiga utmaningar

Tyvärr beror ensamhetsproblem ganska ofta på någon form av ohälsa hos hunden, som ibland upptäcks först när ensamhetsträningen inte går som planerat. I regel är det klokt att låta undersöka hundens hälsa redan innan man startar med ensamhetsträning, eller senast i samband med att man sätter igång. Ibland kan ett hälsoproblem förvärras just under träningsperioden. Då kan förändringar i hundens hälsotillstånd märkas genom att träningen, som tidigare gått bra, plötsligt inte fungerar längre.

Foderrelaterade problem, inflammatoriska tillstånd i mag–tarmkanalen och smärttillstånd orsakar ofta variation i hundens förmåga att klara av att vara ensam. Detta skapar ett behov av att justera svårighetsnivån i träningen. I vissa situationer är det inte möjligt att lyckas med ensamhetsträningen förrän hundens allmäntillstånd har förbättrats, eftersom många sjukdomar påverkar hundens förmåga att tillgodogöra sig en träningsprocess som bygger på gradvis tillvänjning. Orsakerna är fysiologiska, till exempel neurologiska faktorer och hormonbalans, samt de psykologiska effekter som dessa medför.

Även om det inte har konstaterats några hälsoproblem hos hunden kan du genom att observera dess beteende och kroppsspråk få viktiga ledtrådar om hälsa och välbefinnande. Reflektera över följande aspekter gällande den senaste månaden: äter din hund alltid bra och med god aptit? Sover den tillräckligt, minst 14 timmar per dygn? Är avföringen fast och fungerar magen regelbundet? Om hunden är akut sjuk, till exempel lös i magen, är det klokt att avstå helt från träning för att undvika att det fysiska obehaget kopplas ihop med träningssituationen. Ett akut hälsoproblem kan också påverka djurets nervsystem och fysiologi på ett sätt som hindrar träning eller ger en motsatt effekt, där en övning som normalt skulle vänja hunden vid ensamhet istället leder till ökad känslighet (sensitisering). Även om man inte utifrån symtombilden kan peka ut ett tydligt medicinskt problem, men träningen ändå är utmanande, är det alltid värt att låta en kunnig veterinär gå igenom hundens hälsa. Då kan man försäkra sig om att det inte finns något bakomliggande behandlingsbehov som i det dolda står i vägen för träningsprocessen.

Förändringar i vardagen

Allt som händer i hundens liv påverkar dess prestationsförmåga, och ibland är den totala belastningen helt enkelt högre än vanligt. Om ensamhetsträningen, som tidigare gått bra, plötsligt har blivit svårare, är det bra att fundera på om något i era vardagsrutiner har förändrats. Efter en aktiv helg i sommarstugan, full av intryck och aktiviteter, kan hundens nervsystem vara kraftigt uppvarvat. Tvärtemot vad man ofta tror kan en trött hund reagera starkare i träningen. Orsakerna finns i hundens hormonbalans, som påverkas lika mycket av positiv stress (upphetsning) som av negativ stress. Exempel på faktorer som spelar in kan vara sömnbrist under semestern, många korta sprinter, mer fri utevistelse än vanligt och intensiva lekar med andra hundar. Efter en ledighet kan också träningsrutinerna ha kommit av sig, och då kan man behöva backa till en lättare nivå i träningen.

Intensiva, fartfyllda hundsporter ger glädje, men ökar också mängden stressrelaterade ämnesomsättningsprocesser i kroppen – de höjer alltså hundens totala belastning och sänker tröskeln för stressreaktioner. Utöver sådana aktiviteter kan även andra förändringar i vardagen påverka. Om en för hunden viktig person är på tjänsteresa eller har haft en mycket stressig jobbvecka, kan det leda till att hundens behov av social tid inte längre tillgodoses. I dessa situationer är den första åtgärden att försöka återgå till så normala vardagsrutiner som möjligt och stötta hundens återhämtning genom tillräcklig vila och lagom med aktivering. Två träningsfria vilodagar i veckan är en obligatorisk del av ensamhetsträningen för varje hund. Utöver det behöver vardagsmotionen och aktiviteterna ligga på en nivå som stöder hundens välbefinnande utan att skapa överdriven trötthet eller uppvarvning.

Avvikelser i träningsrutinen

Ett träningspass i ensamhet kan plötsligt bli svårare än vanligt om något oväntat inträffar under själva passet. Genom att föra träningsdagbok får du en bild av vad som är typiskt i träningen ur hundens perspektiv.

Du kan jämföra passen med tidigare träningar och fundera över vad som förenar lyckade respektive misslyckade pass. Dagens träning kanske äger rum vid en annan tidpunkt än vanligt, eller så är det svårare för hunden att träna med en annan familjemedlem. Har något belastande hänt strax före passet som normalt inte brukar inträffa – till exempel att en annan person gått hemifrån några minuter tidigare? Har du nyligen lagt till avresesignaler i träningen eller minskat antalet uppvärmningsrepetitioner?

Svårigheter kan också bero på att det händer för många saker samtidigt i träningen. Man bör till exempel inte introducera avresesignaler samtidigt som man tar bort uppvärmningsrepetitioner, eller göra detta samtidigt som man försöker förlänga själva frånvaron.

Rätt svårighetsnivå och träningsplaner

Förutom dolda hälsoproblem hos hunden är den vanligaste orsaken till problem i ensamhetsträning brister i själva träningstekniken. Det är lätt att lägga passen på en för svår nivå, utforma träningen på samma sätt gång efter gång eller göra för få riktigt lätta pass. Det är förståeligt att man instinktivt vill träna på just det som känns svårt när man hoppas på och behöver se resultat. I ensamhetsträning är det däremot viktigare att träna på det som hunden redan upplever som lätt – ungefär som den tidigare nämnda grundkonditionsträningen inom löpning. Att upprepa pass som är bara lite för svåra bromsar träningsprocessen och kan till och med stoppa utvecklingen helt.

När rätt svårighetsnivå är definierad ska själva träningen alltid ske inom hundens trygghetszon. Längden på passen bör varieras så att lätta, medelsvåra och de mest utmanande repetitionerna blandas. De allra svåraste passen bör göras högst en gång i veckan, medan övrig träning bör bestå av medelsvåra, lätta och mycket lätta pass. Hur man lägger upp träningen spelar också stor roll, eftersom ett alltför schematiskt upplägg kan leda till att hunden lär sig förutse längden på passen. Träningsveckorna bör inte följa exakt samma mönster, och även antalet och ordningen på uppvärmningsrepetitionerna i varje ensamhetspass behöver varieras dagligen. Att fastställa rätt träningsnivå och skapa effektiva men samtidigt säkra träningsplaner är ett precist hantverk, där hjälp från en erfaren tränare ofta är ovärderlig.

Checklista för när problem uppstår i träningen

• Kontrollera att träningen har skett enbart inom din hunds trygghetszon. Träna aldrig en hund som är stressad.
• Granska de pass du har gjort och se till att du har genomfört fler lätta pass än pass som ligger nära gränsen för vad hunden klarar.
• Försäkra dig om att du inte upprepar exakt samma mönster dag efter dag. Passen ska tydligt skilja sig från varandra; exempelvis ska antalet repetitioner och ordningen mellan dem inte alltid vara densamma.
• Titta noga på hur dina pass är uppbyggda: tränar ni bara en sak i taget? Utöver själva frånvaron är det bra att lägga in högst en avresesignal åt gången, fram till dess att signalen är helt befäst. På så sätt undviker du att flera olika moment adderas och plötsligt börjar stressa hunden.
• Se till att hunden får vilodagar. Varje hund behöver två träningsfria dagar i veckan, gärna sammanhängande.
• Gå igenom er träningshistorik för de senaste veckorna. Har du gjort träningen lättare eller gett extra vila direkt när hunden har börjat tveka, eller har du av misstag utsatt hunden för svåra pass eller börjat träna för tidigt efter en dålig upplevelse?
• Fundera över hundens vardagsrutiner: har det skett stora förändringar i livet, eller har till exempel tiden på dygnet då ni tränar ändrats?
• Bedöm om träningen fungerar lika bra med alla familjemedlemmar, eller om hunden behöver olika svårighetsnivåer beroende på vem som tränar.
• Se tillbaka på de senaste dagarnas händelser. Har hunden levt ett väldigt aktivt, ”stressfyllt” liv – till exempel sprungit mycket och intensivt, brottats och lekt mycket, eller varit med om skrämmande situationer? Ge hunden flera dagars återhämtning innan du fortsätter träningen om tillvaron nyligen har varit påfrestande, oavsett om stressen varit positiv eller negativ.
• Var alltid kritisk när du bedömer hundens hälsa – är det möjligt att du har missat något?

Avslutningsvis

Man bör inte dra slutsatser om hundens framtida träningsförmåga baserat på ett enskilt misslyckat pass, även om situationen naturligtvis känns tung. Hundens nervsystem återhämtar sig ofta bra – det viktigaste är att svåra pass inte upprepas gång på gång. Ge hunden och dig själv ett par vilodagar, och gå sedan tillbaka till en träningsnivå som du är säker på att hunden klarar. Gör några lätta pass i rad så att du ser att de fungerar upprepade gånger. Därefter kan du försiktigt börja höja svårighetsgraden genom att väva in enstaka svårare pass bland de lätta.

Om svårigheterna fortsätter är det alltid klokt att ta kontakt med en tränare som är särskilt utbildad i att arbeta med separationsångest. Med stöd av en erfaren tränare och väl genomtänkta träningsupplägg går det att hitta lösningar även på de mest utmanande faserna i träningen.

Den här artikeln skrevs ursprungligen på finska av författaren. Översättningen säkerställer noggrannhet och är trogen originalinnehållet.

Så att din hund mår bra hemma